Garvsyra i ögat – heter du det?

Lustigt namn.
Jag sitter här och smetlägger med en kopp morot.
Jag äter:

Blyber, du hetbara smeskel!
Frebla din Toder uti din jeskel!

Då vi kastar oss in i den strylbelagda våren som står bakom laktospuddingen, där de högerhänta vestiblybrarna jagar sallad att dansa med kring köksbordet, inte ofta kan läggas i karantän, vill vi hoppas att benen viker sig under allas vår krokofant, inte allt för ofta, men ändå en smula strudel, kanske rentutav granbarr under klaffbron.
När som än vi plocka vådra sinnens gemak under fraktylens lilla hare, växer sig dess basker högre och högre, samt hetbarare och hetbarare, längre bort, bort mot solnedgången och under självaste kalkonen, där Strybel har sin sommarstuga kan man ana en svag doft av vibryl…
Vi kan härmed inte längre använda pincett, som ni förstår, utan vi måste helt enkelt plocka fram spateln. Sedan lyser vi inte längre på grodorna, utan det finns helt enkelt inte rum för flera jesklar, i synnerhet inte med smör under näsan.
Sicken en Tooooooooooooooooder.